Leva livet som att varje dag är den sista!
Dagen har varit spännande på fler än ett sätt...Lucas har varit på både bra och ruggit dåligt humör, han fixade översvämmning i hallen (eller snarare att han duschade rent i hallen) han pillade bort en tangent på datorn (så har jag missat något I så är det för att jag inte fick tillbaks knappen helt) sen kom han springade med en rulle ungfolie, hade väl ungefär 10meter prasselpapper i min lägenhet...Lucas och katterna va överlyckliga, jag va väl inte riktigt lika glad! :D
Jag tyckte att han hade lite väl mycke energi i dag så vi gick ut och lekte på dagiset, som ligger granne med oss...fast de blev inte så länge för de va riktigt kallt ute...men skönt att få lite frisk luft! och röra lite på benen (så jag slipper få träningsvärk från springturen igår)!!
i morgon så åker Lucas till micke igen, och då blir de tyst här hemma igen (en konstig sak är att när lilleman är här så kan han vara riktigt jobbig,men samtidigt så är han världens mest underbara barn...så mer än halva tiden när han är här så bråkar vi, sen när han inte är här så saknar jag honom grymt mycke)
I veckan som kommer hade jag planer på att åka hem till mamma ett tag (sista chansen innan jag börjar jobba) och jag hade blivit lova att jag skulle få bilen tills i morgon (jag har ju bara min golf, som är en riktig skitbil med sommardäck dessutom) men nu hade det tydligen stött på lite problem...hoppas bara att jag får bilen innan onsdag! så jag kommer upp, för jag vill verkligen de...!
Leva livet som att varje dag är den sista!
Detta råd har man ju hört fler än en gång...börjar undra om de inte stämmer! jag ska nog börja leva efter det iaf...
jag är den typen av människa som väntar in i de sista...med allt! :D
ex. att tala om för någon att jag börjar få känslor för den...vad är man rädd för igentligen,att höra att den andra inte har de?! ja, de e jag...livrädd för att öppna mej och sen få ett nej!
Jag ska skriva en sak här som jag inte ens har sagt till den berörda personen (vet inte om han läser detta, och kommer att tycka att jag är hel skum)
jag träffade en person för ett tag sen...vi pratade i telefon och vi har träffats,och jag har inte en aning om vad han tänker eller känner...inte den blekaste! asså, vi har (enligt mig) haft riktigt trevligt när vi setts!
Jag börjar känna saker som jag inte känt på länge...jag kan inte säga att jag är dökär,för jag känner honom inte tillräckligt men jag börjar få känslor för honom trots den korta tiden...
till de hela hör att vi inte direkt bor grannar...de e ett antal mil i mellan oss! dessutom så är allt mer krångligt när man har barn,man vet ju aldrig...tänk om han inte gillar Lucas, vad gör man då??
och hur gör man de, känns inte optimalt att ta de över telefon (spec. inte för mig som har telefon skräck...jag vet, de låter helskumt...men jag klarar inte rktigt av att prata i telefon, de börjar bli bättre.Nu kan jag ju iaf ringa och beställa mat, innan kunde jag knappt de utan att få panikkänslor och må illa!)
utan en sån sak vill man ju ta face to face...men då är de jobbigre om de skulle bli negativt svar, och att ta de när man är berusad är ju inte ens ett alternativ...inte om man vill att de ska verka seriöst! :D
Fan, jag blir knäpp snart...tankarna bara snurrar, ska man bara säga rakt ut till personen att -du, jag börjar nog bli kär i dej! eller ska jag bara göra som jag brukar och fega ut...ta de säkra före det osäkra?
vad är det värsta som kan hända?! att han säger att de inte är samma för honom, att han bara vill leva livet och ha kul...
Fan att man ska ha så svårt med känslor! ååhh
ne jag blir nog inte så mycke smartare ikväll...:D så de är bättre att stänga ner tankeverksamheten och ta lite semster!
Just de, hade en väldigt vettig diskution med Mr Mange för ett par dagar sen, ang Gud och satan...om himmel och helvete...haha, vet att detta låter som ett riktigt djupt samtal...men där måste jag göra er besvikna...de va inte djup över huvudtaget...snarare tvärtom! :D kontentan av de hela va att vi skulle ses i helvetet...haha
En tanke ang. detta :-Varför skulle jag vilja hamna i himmelriket? där finns ju ända ingen jag känner! haha
nehe, nu ska ni slippa läsa mer...vila era stackars ögon en stund, så ska jag titta vidare på en film!
see you in hell, boys and girls! :D
PÖSS PÖSS
Jag tyckte att han hade lite väl mycke energi i dag så vi gick ut och lekte på dagiset, som ligger granne med oss...fast de blev inte så länge för de va riktigt kallt ute...men skönt att få lite frisk luft! och röra lite på benen (så jag slipper få träningsvärk från springturen igår)!!
i morgon så åker Lucas till micke igen, och då blir de tyst här hemma igen (en konstig sak är att när lilleman är här så kan han vara riktigt jobbig,men samtidigt så är han världens mest underbara barn...så mer än halva tiden när han är här så bråkar vi, sen när han inte är här så saknar jag honom grymt mycke)
I veckan som kommer hade jag planer på att åka hem till mamma ett tag (sista chansen innan jag börjar jobba) och jag hade blivit lova att jag skulle få bilen tills i morgon (jag har ju bara min golf, som är en riktig skitbil med sommardäck dessutom) men nu hade det tydligen stött på lite problem...hoppas bara att jag får bilen innan onsdag! så jag kommer upp, för jag vill verkligen de...!
Leva livet som att varje dag är den sista!
Detta råd har man ju hört fler än en gång...börjar undra om de inte stämmer! jag ska nog börja leva efter det iaf...
jag är den typen av människa som väntar in i de sista...med allt! :D
ex. att tala om för någon att jag börjar få känslor för den...vad är man rädd för igentligen,att höra att den andra inte har de?! ja, de e jag...livrädd för att öppna mej och sen få ett nej!
Jag ska skriva en sak här som jag inte ens har sagt till den berörda personen (vet inte om han läser detta, och kommer att tycka att jag är hel skum)
jag träffade en person för ett tag sen...vi pratade i telefon och vi har träffats,och jag har inte en aning om vad han tänker eller känner...inte den blekaste! asså, vi har (enligt mig) haft riktigt trevligt när vi setts!
Jag börjar känna saker som jag inte känt på länge...jag kan inte säga att jag är dökär,för jag känner honom inte tillräckligt men jag börjar få känslor för honom trots den korta tiden...
till de hela hör att vi inte direkt bor grannar...de e ett antal mil i mellan oss! dessutom så är allt mer krångligt när man har barn,man vet ju aldrig...tänk om han inte gillar Lucas, vad gör man då??
och hur gör man de, känns inte optimalt att ta de över telefon (spec. inte för mig som har telefon skräck...jag vet, de låter helskumt...men jag klarar inte rktigt av att prata i telefon, de börjar bli bättre.Nu kan jag ju iaf ringa och beställa mat, innan kunde jag knappt de utan att få panikkänslor och må illa!)
utan en sån sak vill man ju ta face to face...men då är de jobbigre om de skulle bli negativt svar, och att ta de när man är berusad är ju inte ens ett alternativ...inte om man vill att de ska verka seriöst! :D
Fan, jag blir knäpp snart...tankarna bara snurrar, ska man bara säga rakt ut till personen att -du, jag börjar nog bli kär i dej! eller ska jag bara göra som jag brukar och fega ut...ta de säkra före det osäkra?
vad är det värsta som kan hända?! att han säger att de inte är samma för honom, att han bara vill leva livet och ha kul...
Fan att man ska ha så svårt med känslor! ååhh
ne jag blir nog inte så mycke smartare ikväll...:D så de är bättre att stänga ner tankeverksamheten och ta lite semster!
Just de, hade en väldigt vettig diskution med Mr Mange för ett par dagar sen, ang Gud och satan...om himmel och helvete...haha, vet att detta låter som ett riktigt djupt samtal...men där måste jag göra er besvikna...de va inte djup över huvudtaget...snarare tvärtom! :D kontentan av de hela va att vi skulle ses i helvetet...haha
En tanke ang. detta :-Varför skulle jag vilja hamna i himmelriket? där finns ju ända ingen jag känner! haha
nehe, nu ska ni slippa läsa mer...vila era stackars ögon en stund, så ska jag titta vidare på en film!
see you in hell, boys and girls! :D
PÖSS PÖSS
Kommentarer
Trackback
